Case 10: Sammanfattning och en blick framåt. Inlägg 1 av 2

Juli 29, 2010 av admin
i kategori: Case 10 

Skolan har ett ansvar för händelser som sker på Internet även om det inte sker under skoltid. Så kan man på ett grovt sätt sammanfatta många av de diskussioner vi deltagit i under den tiden vi publicerat case här på bloggen. Det kan vara situationer som omfattar till exempel mobbning och kränkningar av unga på nätet. Dessa har ofta en koppling till den sociala situationen i stort, så av den anledningen är det nödvändigt att skolan uppdaterar sina planer och rutiner både i det förbyggande planet och i det akuta. Att gå igenom sitt manus för akutsamtal och se hur man på ett bra sätt kan få in frågor om Internet är en bra början om man vill göra sin likabehandlingsplan nätanpassad.

Många av våra case handlar om ansvar. De ungas eget ansvar, föräldrars ansvar, pedagogers ansvar. Ansvar för att dels sätta sig in situationen, dels att hålla sig så uppdaterad att man kan reagera och ta in det som man ställs inför. Till exempel vet de allra flesta vuxna vad Bilddagboken är, men inte alls lika många vet och förstår hur den fungerar. Vi anser att man nu behöver ta ett steg till, från att veta hur nätet fungerar, till att se de sociala aspekterna och följderna av nätanvändandet. De sociala funktionerna växer med rekordfart och gör att du kan dela med dig av dina tankar, bilder och åsikter till hundratals andra genom ett enda klick.

Vi anser att det också finns ett delat ansvar. De som befinner sig på sidorna har ett ansvar för att inte själva sprida kränkande material, men även ett ansvar för att reagera om man ser kränkande bilder, filmer eller texter. Ansvaret finns även hos pedagoger. Dessa måste vara uppdaterade gällande den nya tekniken för att kunna hjälpa unga som råkar illa ut på nätet. Föräldrar har också ett ansvar att vara uppdaterade och kunna prata om nätanvändandet med sina barn. För det är trots allt i hemmen – framför datorn – som de flesta kränkningar äger rum.

Frågan är då vem, eller vilka, som ska ha ett ansvar för att utbilda föräldrarna? Många skolor har börjat se över personalens kompetens när det gäller Internet och sociala medier, och oftast finns det tillfällen för föräldrarna att delta i till exempel föreläsningar om ungas nätanvändning. Dock ser vi att det är alldeles för ofta som stolarna gapar tomma vid dessa tillfällen( vi vet, för vi är ofta ute och föreläser för föräldrar). Men, frågan är om det är skolans ansvar att utbilda föräldrar i dessa frågor? Vi vet inte. Det vi vet är att det inte är någon annan instans i samhället som har gjort anspråk, eller har i uppdrag, att göra detta.

En sak som blivit tydlig under arbetet med casen är att det finns väldigt många pedagoger som brinner för dessa frågor. Många har mailat oss, och vi har haft spännande diskussioner både under och efter våra föreläsningar. Men, vi har ännu inte träffat mer än en handfull skolledare som brinner på samma sätt. Det gör oss oroliga. Anledningen till vår oro är att det oftast är skolledarna som ansvarar för inriktning och målsättning för skolans kompetenshöjande arbete. Vi anser att i stort sett alla skolor i Sverige är i behov av att kompetenshöja sig när det gäller unga och internet och hur man ska implementera det i skolans förebyggande och akuta arbete mot mobbning och kränkningar. Så, vi vill rikta en uppmaning till Sveriges skolledare: Glöm inte ämnet unga och Internet när ni ska arbeta med kompetenshöjande insatser under resten av läsåret.

Nu följer en sammanfattning av de 9 case med frågor och kommentarer som vi hittills har publicerat. I menyn till vänster så kan du ladda hem casen för att arbeta med på din arbetsplats. Vi har mest haft skolan som utgångspunkt när vi skrivit dom, men vi är säkra på att de även fungerar för andra instanser som arbetar med barn och unga såsom fritidsgårdar eller socialtjänst.

Case 1…om att vara kompisar på nätet och att kommunicera på ett professionellt  sätt. . . Internet erbjuder en fantastisk möjlighet att tala både med många samtidigt samt att ha helt enskilda samtal. Detta sätt att kommunicera har de allra flesta unga idag en bra erfarenhet av, och kan hantera, i sin vardag. Då skolan är en stor och viktig del av barns och ungas vardag blir det med all säkerhet konstigt om denna plattform inte alls kan nyttjas i den ordinarie undervisningen och i kontakten mellan skolans anställa och elever. Det är dock viktigt att tänka igenom ett antal saker gemensamt inom kollegiet. Det handlar bland annat om hur vi förhåller oss till det som är privat och det som är personligt. En mycket viktig gräns att känna till, och att diskutera, både för barn och vuxna. Detta är kanske särskilt viktigt i den digitala verkligheten. Det är också viktigt att tänka igenom hur formerna för den digitala, och i skolans fall professionella kommunikation, ska se ut. Det kanske inte behöver upprättas särskilda kontrakt eller policys, men frågan bör både stötas och blötas utifrån olika scenarios som kan uppkomma när skolpersonal kommunicerar med elever online eller via andra digitala medier. Vilka kanaler? Vilka tider? Vilka frågor? Och har alla elever rätt till samma uppmärksamhet även online?

Case 2…om kärleksproblem och om relationer som felar… Det finns ett talesätt som säger ”…en olycka kommer sällan ensam…”. På Internet kan detta bli en realitet när relationer och interaktioner mellan människor så ofta sker i ett slags offentlighetens ljus. Man är som ung van att följa andra människors liv i både text och bild. Man är van att ”tycka till” om allt och alla, och att göra det snabbt. Det är lätt att diskussioner spårar ur och att rykten sprider sig. Internet kan ses som en gigantiskt, demokratiskt arena där alla vet allt och kan uttrycka sig fritt i realtid. Baksidan är att Internet ibland kan bli som en riktig småstad när alla tror sig veta allt om alla och där rykten och skitsnack sprider sig med eldens hastighet. En kärleksrelation mellan två unga kanske följs av många, framförallt när det tar slut och när elakheter – kanske i form av bilder som kan upplevas som kränkande och alltför privata – börjar spridat till allmän beskådning. Ett mycket effektivt sätt att hämnas och ge utlopp för sårade känslor. Och, även om detta är ett problem mellan två personer så drabbar det, och involverar, så många fler i den digitala världen. Det blir kanske också ett problem som spiller över i skolans värld. Det som från en början kanske var ett ”litet” problem urartar sig i skitsnack och konstellationer som kan göra vardagen till ett helvete för en enskild person och elev. En hel klass kan bli disharmonisk och skadliga grupperingar uppkommer. Vilken är då skolans roll? Ja, kanske inte att ge sig in i den enskilda diskussionen, men väl att lyfta problematiken inom ramen för ordinarie under visning för sex- och samlevnad eller inom livskunskapen. Man kan ha temadagar och värderingsövningar. Tala om ansvar. Alla som publicerar text och bild på nätet har ett stort ansvar. Både för sig själva och för andra. Det kan också finnas andra vinklingar såsom hur maktstrukturer kan påverka och om genusperspektiv. Det är också viktigt att känna till att vissa saker som sprids på nätet inte alltid är ”…lite oskyldigt skitsnack unga emellan…”. Det finns lagstiftning som ganska strikt begränsar hur information får spridas och med vilket innehåll. Det finns en vits att diskutera både personuppgiftslagen (PUL) och lagar som rör både sexuellt ofredande och rasistiska utspel. Nätet är inget laglöst land.

Case 3…om vänskaper on-line och om att ”vara någon”… På nätet finns det enorma möjligheter att hitta sammanhang och personer som man aldrig kanske skulle träffa på i sin direkta fysiska verklighet. Där finns alla slags människor, klubbar, intressen och tillfällen att hitta någon eller något som passar just mig. Och allt på nätet är förstås långt ifrån av ondo. Där finns för det mesta en klubb eller ett sammanhang som passar alla oavsett läggning, intressen, utseende eller härkomst. På många sätt är det digitala umgänget mer tillåtande. Min kanske haltande sociala standard behöver inte synas. Jag har en möjlighet att vara mig själv och utforska sidor av mig själv som jag kanske inte skulle kunna i min fysiska vardag. Det kan vara särskilt viktigt för en ung person som dels söker sin identitet, dels har en begränsad fysisk möjlighet att vara på en annan plats. Av denna anledning bör vuxna i barns och ungas närhet kanske tänka till en extra gång innan man helt fördömer vänner som man fått på nätet, s k on-line kompisar. Man kan fundera över frågor som; vad är en relation? Och, när känner man en annan människa? Man bör också i skolan tala om vikten av att finnas i ett socialt sammanhang och om vikten att omge sig av människor som ”bryr sig” och som man kan lita på. Detta oavsett om man agerar ”online” eller ”offline”. Problemet i den s k vuxenvärlden kan vara att man fortfarande ser det som sker på nätet som inte lika viktigt eller riktigt. När person man har träffat på nätet kan vara en väl så värdefull vänskap. Det som är viktigt för skolan är dock att påvisa vikten av att kunna samverka även i den fysiska världen. Mycket av skolarbetet bygger på en social interaktion och samverkan. Detta är en lärdom, och viktig egenskap, som följer med ut i bland annat arbetslivet. Och, det är också viktigt, precis som i andra situationer, att vara rädd om sig. Allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Om man nu vill träffa en on-line bekantskap, så ska man göra det tillsammans med en annan person som man litar på. Och, man ska alltid träffas på en plats där det rör sig andra människor.

 

Case 4….om att blogga och att ta ansvar för det man säger… Det är alltid fel att kränka andra människor. Och, man ska på samma sätt aldrig tillåta sig att bli kränkt. Detta gäller självklart både i den fysiska och i den digitala verkligheten. Detta gäller självklart både i skolan och på fritiden. Om det sedan betraktas som systematisk mobbning eller inte så är det en sak för skolan att ta upp till diskussion. Sedan kan det vara en stor vits för skolan, och kanske framförallt dess ledning, att känna till den bild av skolan som finns på nätet. Det är enkelt, bara några knapp-tryck, så kan man via bloggsökning eller googling få fram en relativt god bild av hur skolan, dess elever eller anställda gestaltas eller kanske till och med hängs ut. Det bör rimligen vara i varje skolas intresse att ha denna bild – låt oss kalla den för en omvärldsanalys – dels för att förebygga eventuella problem och konflikter, dels för att ha en bild i sin rekrytering av både elever och lärare som står i samklang med de diskussioner och de bilder som sprids i den digitala verkligheten.

Case 5…om skolans datorer och användningen av dessa… Det blir allt vanligare att skolor förser sin elever med egna datorer. Detta blir också allt mer ett sätt att attrahera elever vid val av skola. Det är dock viktigt att göra tydligt att det är skolans egendom och vilka regler som gäller vid användandet av dessa datorer. Det är precis som vid arbetsplatser. Man lånar någon annans egendom och då gäller vissa regler. Det är viktigt att skolan är tydlig med detta. Barn och unga har idag, i Sverige, en jämförelsevis hög till gång till datorer och internet (även mobilt). Detta ger en hög grad av dator- och nätvana som gör att diskussioner av detta slag borde gå att genomföra. Antingen kan skolan välja en ganska strikt hantering av datorerna där inga program får installeras om det inte är av en administrativt behörig. Eller, så kan välja en annan väg där det är upp till användaren själv. Det viktigaste är nog att man har en diskussion i skolan hur detta ska gå till. Om man väljer en friare väg måste man också se till att eleverna, och andra användare, får relevant utbildning och träning. Det finns undersökningar från Storbritannien som t ex visar att skolor där man inte lägger in speciella filter och blockeringar i elevernas datorer, där har eleverna en högre grad av beredskap att hantera saker som oönskade kontakter och bedrägliga företeelser…L).

Case 6…om att vara kompisar på Facebook och att fundera över vad man visar upp… Idag är allt fler, för att nästan säga de allra flesta, ”på Facebook”. Det är en naturligplats att träffas, prata och visa upp sitt liv i text och bild. Det är inget konstigt att få en sk vänförfrågan från människor man känner mer eller mindre väl. Det är kanske heller inte så konstigt att dessa vänförfrågningar förekommer mellan elever och lärare. Frågan man kanske bör ställa sig som professionell är vad visar jag själv upp för bild av mig själv, min familj och mina vänner? Är det denna bild jag sedan kan ”stå för” i diskussioner och möten med mina elever? Det kan till exempel vara svårt att diskutera alkoholanvändning och det finns mycket festande och uppenbart alkoholintag i mina egna bilder. Ett alternativ, för att hålla isär det professionella och det privata, kan vara att ha en yrkesprofil på nätet. Det viktiga är att man inom kollegiet diskutera vilket förhållningssätt som är rimligt. Mycket handlar i slutänden om sunt förnuft. Det handlar också, för både barn och vuxna, om hur man rent tekniskt skyddar sin text och sina bilder. För det handlar ju inte om att inte alls finnas på nätet, utan om att just tänka till om vad som faktiskt är lite mer privat. Det är det som är kärnan i denna diskussion.

Så, sätt inte bara stoppförbjud och kringskär, utan öppna upp och tillåt men gör det på att sätt så att utvecklingen faktiskt går framåt för alla parter.

Case 7…om föräldrars ansvar och hur interaktion och samarbete med skolan kan se ut… Både skolan och de allra flesta föräldrar har nog en god ambition att utveckla ett gott samarbete. Att tillsammans skapa en miljö där eleven och barnet får utvecklas på bästa sätt. Problemet är väl, precis som i många andra situationer, när förväntningar ”går lite om varandra”. När man tror sig ha samma målbild och förväntningar. När man tror sig ha informerat och nått hela vägen fram. När nu kommunikationen blivit digital och erbjuder ett stort antal arenor, och när skola och fritid på många sätt ”flyter ihop” är det väl särskilt viktigt att man har just samma information och målbild. Det gäller kanske att vara särskilt tydlig om vilka regler som gäller och varför. Och, att man faktiskt står upp för detta. Och, även om man inte gör det, så ska man vara medveten om att och varför vissa regler just har upprättats.

Det finns många sätt att informera. Det är väl också ett klassiskt problem att locka föräldrar till föräldramöten. Åtminstone med barnets stigande ålder. Det kan ibland kännas som att ”fel” föräldrar alltid dyker upp. Det vill säga det som redan är involverade och engagerade. Hur ska man då nå de andra? Ett sätt är, och här kan vi använda den digitala kommunikationen hela vägen ut, att föräldramöten och information från rektorn sker både i en fysisk lokal och på nätet och/eller via telefon samtidigt. Då har alla, även om de är på resande fot eller inte kan lämna minderåriga barn hemma, samma möjlighet att koppla upp sig (via mobiltelefon eller dator) och följa det som sägs i realtid.

Case 8… gör nätet ibland att vi fokuserar på fel problem och låter oss luras av den nya tekniken… Det är lätt att skylla problem på ny teknik. Det har vi nog gjort i alla tider. Man tror att det nya ska föra med sig faror som människor inte kan hantera. Att ingenting blir sig likt igen. Att vi ska ”tappa greppet”. Så var det när ångmaskinen kom. Så var det när den fasta telefonin, TV:n och på senare tid när videon kom. Många kommer väl ihåg videovåldsdebatten… Media målar ofta upp svarta rubriker där övergrepp skett på grund av nätanvändning och kontakter som skapats via den nya tekniken. Det är säkert inte fel, men det gäller att inte demonisera det nya och glömma bort själva kärnan i problematiken. Ofta när kommunikationer spårar ur så är det ju människor själva, både ung som vuxen, som felar och inte tar sitt ansvar. Tekniken kommer ju sällan av sig själv i ”självsvängning”. Men, däremot måste man beakta konsekvenserna av tekniken. Man når snabbt väldigt många på extremt kort tid. Det är också viktigt att alla, barn som vuxna, är fullt medvetna om att ett ansvar följer med publiceringar på nätet. Detta både gällande text och bild. Så, även om tekniken möjliggör en snabb kommunikation så gäller det att tänka både en och två gånger innan man ibland trycker på sänd-knappen. Man bör rimligen ställa sig frågan, står jag för det jag nu publicerar? Är jag beredd att säga samma sak om jag möter personen IRL (in real life)?

I skolan bör man diskutera vilken kultur man har vad gäller att filma varandra, i kanske ofördelaktiga situationer, och lägga ut på nätet. Vilket syfte har man? Och, hur drabbar detta den filmade? Kanske dess anhöriga? Och, vilket är egentligen själva grundproblemet när konflikter med stöd av nätet eskalerar? Är det en helt oskyldig dispyt som helt enkelt spårar ur, eller är det mer långtgående kränkningar som synliggörs? Och, hur kan detta beteende förebyggas på lite mer lång sikt?

 

Case 9…hon kanske inte är ett offer, hon kanske har ”koll” på situationen… Frågan är om en sexuell relation över nätet är skadlig? Å ena sidan skulle den kunna vara det eftersom nätet öppnar upp för en anonymitet som gör att man dels kan utge sig för en annan en den man är, dels för att man lätt kan få kontakt med väldigt många samtidigt och därmed systematiskt söka upp en viss typ av, kanske, ”lättillgängligt byte” i ett sexuellt syfte för att utnyttja (detta kallas i vardagstal ofta för grooming). Men, det kan också vara precis tvärt om. Nätet kan vara alldeles ypperligt om man vill testa sin sexualitet på ett sätt som man kanske aldrig skulle kunna i den fysiska verkligheten. Dessutom är det digitala sexet så att säga ”säkert”. Det kanske viktigaste för vuxna i ungas närhet, föräldrar som skolpersonal, är att vara ett bra stöd om det uppdagas att en ung person antingen blivit utsatt eller kanske att tämjt sina gränser väl långt på ett sätt som kan bli farligt. Det gäller att inte skuldbelägga. Det gäller att tala om den ungas egna känslor och behov och inte låta sina egna känslor i ämnet skena.

Imorgondagens publicering kommer vi att ge 4 punkter som man kan utgår ifrån när man ska börja arbeta med att anpassa sina rutiner för att kunna möta upp mot unga som lever en stor del av sina liv på nätet.

Taggar:

Kommentarer

Kommentarerna är stängda.